Trots vackra stränder besöker nästan inga andra än amerikanska kryssningsturister Haiti. Bilden från Fort Louis. Foto Stock.Xchng
Två dagar har gått sedan jordbävningen slog till i Haiti. Under många fler år kommer landet helt förlita på omvärldens bistånd. Men på längre sikt kan turismen bli en allt viktigare inkomstkälla, skriver Vagabonds Andreas Larsson.
Krönika I huvudstaden Port au Prince staplas liken på gatorna. Hur många som omkommit i jordbävningen är ännu oklart, men tiotusentals är en uppskattning som återkommer flera gånger.
Över tre miljoner av landets befolkning på nästan nio miljoner invånare beräknas ha drabbats på något sätt av skalvet som mätte 7,3 på Richterskalan. Ett fruktansvärt hårt slag för en nation som på senare år så smått börjat ta steg i positiv riktning.
Sedan oroligheterna 2004 som ledde till att dåvarande presidenten Aristide fick lämna landet har säkerhetsläget gradvis förbättrats för varje år. Ifjol upplevde dessutom Haiti en ökad ekonomisk tillväxt, som ett av få länder i världen. Ändå utgjordes fortfarande 30-40 procent av landets BNP av utländskt bistånd.
På sikt kan en allt större del av Haitis inkomster komma genom turismen. Inte sällan kastas blickar mot grannlandet Dominikanska republiken som lyckats väldigt bra med att locka turister från bland annat Sverige att resa dit.
I dagsläget är turismen på Haiti ytterst blygsam och nästan enbart begränsad till halvön Labadee. Varje vecka anländer uppåt 7 000 turister, de allra flesta amerikaner, med Royal Caribbeans kryssningar. De spenderar en dag med att sola, segla, paddla, spela volleyboll och mycket annat innan de måste kliva på skeppet igen.
Förutom några få anställda och säkerhetsvakterna tillåts ingen att vistas över natten i Labadee. Det inkluderar haitierna själva som dessutom inte får vistas på området dagtid om de inte har passerkort. Royal Caribbean hyr hela halvön från staten och sedan 1986 har Labadee stått för den största delen av Haitis turismsektor.
Men modellen är inte utan kontroverser och många haitier ser staketen till halvön som en slags ockupation. Ändå verkar de flesta se det som något nödvändigt, ett sätt för Haiti att komma ur den djupa fattigdomen.
Alternativ, som orten Jacmel i södra delen av landet, har misslyckats med att locka till sig många fler än FN-soldater på permission. Kanske är det som lokala författaren Jean Cyril Pressoir sa till amerikanska tidningen The Monitor:
- Det är inte min favoritsort av turism, men hade vi agerat klokare så hade det funnits tio Labadees runt om i Haiti. Bättre att turister kommer hit och njuter av stränderna enbart än att de inte kommer hit alls.
Andreas Larsson