Playa del Americas – allt är fusk.
Allt är fusk
Problemet är att guldet är gulmålad plast och diamanterna putsade glasskärvor, skriver Per J Andersson, som har besökt Kanarieöarnas Las Vegas – och vill kräkas
Att prata skit om charterturism är vanligt bland “riktiga” resenärer, det vill säga alla som föredrar lopphotell och att packa sina pinaler i en ryggsäck istället för i en traditionell resväska.
Som redaktör på Vagabond har jag fått in otaliga texter genom åren som med hjälp av löst tyckande beskrivit charterresan som det yttersta uttrycket för allt som är fult, konstgjort och falskt. Jag har avfärdat dem som snobbiga kverulanter – förnäma gnällspikar med von oben-attityd och förutfattade meningar.
Mitt eget resande började med ett tiotal charterresor som barn med familjen till Medelhavet. Utan de resorna hade jag inte fått smak på världen och fortsatt längre bort på egen hand. Men jag gillar charterresan inte bara av nostalgiska skäl, utan också som idé: det demokratiska, folkliga, jämlika i tanken att göra världen tillgänglig för alla som inte är svinrika (förr var det dyrt att resa reguljärt) och inte vågar boka och resa själva (förr var det krångligt att boka transporter och hotell utomlands). Dessutom är chartern relativt sett miljövänlig. Jag skulle kunna göra en lista med tio punkter om charterns fördelar.
Men nu har jag sett Playa de las Américas och är beredd att hålla med även de allra gnälligaste ryggsäcksluffarna.
Playa de las Américas ligger längst ner i söder på den annars fina, vackra och sympatiska kanarieön Teneriffa. Allt som man kan berömma resten av ön för saknas här. Allt som gör Playa de las Américas vidrigt saknas på resten av ön.
Kombinera Las Vegas och Dubai och du börjar närma dig atmosfären i Playa de las Américas: monumentala hotell med omänskliga proportioner, pretentiösa namn som Cleopatra Palace och Mare Nostrum Resort och kolonner, arkitraver, antika skulpturer, palmer inlindade i en miljon watt halogenljusslingor och utomhushögtalare som spelar Also Sprach Zarathustra och Beethovens nia.
Det glimmar och glittrar, ska föreställa lyx och är skapat för att imponera på folket på samma sätt som skrytbyggen skapade av kungar, imperiebyggare och diktatorer.
En kategori turister (som jag tillhör) är på ständig jakt efter det genuina och det autentiska. En annan kategori (som är överrepresenterad i Playa de las Américas) längtar efter det liv som man föreställer sig att världens superrika lever. Jag vill förföras av äkthet. De vill för en billig penning imponeras av en glamorös lyxvärld som man annars bara kan se på film.
Problemet är bara att guldet är gulmålad plast och diamanterna putsade glasskärvor. Allt är kopior, bländverk, på låtsas. Inget, jag vågar påstå inget (förutom vattnet i havet), är äkta. Husen är kopior av kopior som i sin tur bygger på plagiat. Till och med sanden på stränderna är fusk: den är hittransporterad från Afrika.
Playa de las Américas ser på avstånd ut som en härlig gräddklick med socker på, men smakar som industritillverkad sprejgrädde med konstgjort sötningsmedel, vilket kan få den mest chartervänliga optimist att vilja kräkas.
Det är, som tur är, inte svårt att fly. Belöningen kommer omedelbart: bara någon kilometer utanför turistorten försvinner den fadda smaken av fluffig sprejgrädde och ersätts av en värld med tuggmotstånd. Den är inte alltid vacker och god, men den är åtminstone äkta.
3 andra fuskvärldar för turister
Temaparker
På turistorter runt om i världen byggs allt fler inhägnade parker för vattenlek eller äventyr från sagoböckernas och filmernas värld, som om lokalpolitikerna tappat tron på sig själva och sin hembygds naturliga egenskaper. Devis: ju fler temaparker, desto sämre självförtroende.
Allt inkluderat-hotell
Trist! Inte för att man inte kan ha det trevligt innanför stängslet, utan för att de är motsatsen till idén om att turism bygger på nyfikenhet, upptäckarlust och viljan att ta in nya intryck och förändras. Allt inkluderat-turism föröder dessutom lokala näringslivet. Devis: ju fler allt inkluderat-hotell, desto mer utarmade omgivningar.
Kryssningar
Allt inkluderat-turism går till havs. Om möjligt ännu tristare, eftersom du på ett kryssningsskepp, till skillnad från på ett allt inkluderat-hotell, varken kan eller får lämna området när du vill. Devis: ditt skepp är ditt fängelse.
Du som läste det här är kanske intresserad av:
Krönika om turism som ger nya perspektiv.
Text: Per J Andersson • 2012-02-28
Krönika